Cowgirls

Det sista dygnet har mycket av vår uppmärksamhet riktats mot ängen bredvid vårt hus. En snabb uppdatering följer.
Som ni kanske minns var det bara en ledsen ko kvar på ängen häromdagen. När vi kom hem senare den kvällen var ordningen tack och lov återställd sånär som på att två kor saknades. Mimmi the mule var dock tack och lov tillbaka. So far so good.
Igår eftermiddag när vi kom hem var Mimmi och Mamma Mu jätteoroliga och lät så hjärtskärande ledsna. Har någon fler av er hört en mula gråta? Sorglig historia.
Vi insåg snart att den lilla kon var borta. Den hade slitit sig och stod nu och mumsade på andra sidan om grusvägen. Det var nu jakten började.

Lill-Åsa visste inte om denna lilla ko var aggresiv och tog det säkra före det osäkra och behöll hjälmen på :-). Det visade sig att den här kon sprang rätt snabbt. Lill-Åsa lyckades få tag i repet när kon står bland buskarna men fick snabbt släppa för att inte flyga efter. Det hade dock varit ett roligt foto för bloggen.

På andra sidan grusvägen står Mamma Mu och Mimmi och följer dramat. De har tillfälligt tystnat.

På grusvägen står Åsa och skrattar så att hon måste huka sig för att inte kissa på sig. Lill-Åsa fortsätter springa på ängen och skriker ”ELLA” ”ELLA”!! (betyder ”kom” på grekiska)
Till slut fick vi ge upp och hoppades på att bonden skulle komma och ta tag i sin tjuriga ko.

Vi åt middag hemma och åkte sen in till stan. Vi satt i hamnen på en bar och efter en hård dag på ranchen beställde Lill-Åsa in en Metaxa och en grek-kaffe.

Imorse när vi vaknade var det mulet.

Då gjorde det ju mindre ont att ta tag i fredagsstädningen. När vi skurade som bäst hörde vi Mamma Mu och Mimmi gråta igen. Vi öppnade dörren och tittade ut.

He’s on the loose again. Operation kofösning började återigen.

Den här gången med framgång. Vi tyckte att vi fick en tacksam blick från Mimmi när vi återfört den lilla kon.

När vi städat klart tog vi en promenad ner till stan via S:t George. På vägen gick vi förbi några söta djur.

När vi stod och pratade med katten stack en hund upp huvudet för att inte missa något.

När vi kom ner till stranden var det riktigt kallt och det blåste massor.

Trots detta låg några tappra själar i solstolarna och läste. Vi tycket att det var alldeles för kallt nere på stranden så vi gick upp på stan istället.

Nu börjar oliverna mogna och det börjar klia i våra pallarfingrar.

Vi åt på en taverna men frös och skyndade oss hemåt. Vi passerade bion som faktiskt stängde för säsongen för några dagar sen.

När vi kom hem var det full cirkus på ängen igen. Nu var den lilla kon återigen på ängen där vi fick ge upp igår. Idag var vi dock fulla av självförtroende och hade nu en genomtänkt taktik. Någonting måste man ju göra på kvällarna när man bara har grek-TV. Vi gick på varsin sida om kon och föste den närmare och närmare den andra ängen. Tills slut fick vi som vi ville och han var tillbaka bland de andra djuren. Mamma Mu och lilla kon stod och gosade jättemycket när vi lämnade dem.
Nu får bondjäveln komma snart...