fredag 28 september 2007

Från 28 grader och sol till 10 grader och mulet

Vårt hotell var som sagt som taget från 70-talet. Kaklet i badrummet hade en bajsbrun färg och deras logga klingar också 70-tal.


Usikten från hotellrummet känns rätt typiskt Aten, om man nu får uttala sig fast vi bara varit här två gånger.

När vi fräschat upp oss begav vi oss ut på stan. Vi kan konstatera att Aten verkligen har två ansikten. Det fula ansiktet beror mycket på att alla slänger sopor och skräp på gatorna. Enligt Lotta på EastWest får barnen lära sig i skolan att de inte ska skräpa ner men barn gör ju som bekant som deras föräldrar gör...



Eftersom vi hade begränsad tid i Aten och vi ville visa er Akropolis gick vi mot Plaka. Plaka är ett område fullt av butiker och restauranger. Lite som Gamla stan i Stockholm och lika mycket turister. Igår var det främst amerikaner. Nackdelen med Plaka är alla inkastare på restaurangerna. De till och med jagade oss längs gatan. Det är ju inget mysigt.

Alldeles bredvid Plaka ligger alltså Akropolis så fint på den höga klippan. Svår att fånga med vår halvdana kamera men här kommer det i alla fall.

Ja, så var det då dags för vår sista middag i Grekland. Det blev vår tidigaste middag någonsin eftersom vi ju ätit frukost i ottan (klockan 07.30....). Naturligtvis innehöll middagen en greksallad och igår slog vi även till med lite fisk. Tavernan vi satt på erbjöd även livemusik av de här godingarna.

Igår offrade vi oss verkligen för er läsare. Vi hittade till slut ett internetcafé i Plaka. En oansenlig dörr som det bara stod Internet på. Bakom den var det en trappa. Vi började gå uppför och vi gick och vi gick och vi gick. Till slut började vi bli oroliga för vår hälsa. Hjärtat pumpade och vi flåsade. Ett antal trappsteg senare såg vi bara en stängd dörr. Tack och lov var det faktiskt ett internetcafé bakom denna.

Trötta gick sen hem och la oss och somnade som små prinsessor och sov jättegott. Vi åt hotellfrukosten och drog sen våra tunga väskor mot tunnelbanan.

Tunnelbanan i Aten är väldigt fräsch och det är lätt att hitta till rätt linje. Tågen har också bra luftkonditionering, vilket vi var väldigt glada för (28 grader med jeans).
Resan gick smidigt och ca 1 timme senare anlände vi till flygplatsen och en enormt lång incheckningskö.

Vi som hade varit väldigt oroliga för övervikt stod och höll andan när vi checkade in. Som tur var, var de inte så petiga för vi hade ca 3 kg för mycket (då vi lagt över allt tungt i handbagagen)
Flyget blev nästan en timme försenat, men vi flög i kapp nästan alltihop. Väl framme på Arlanda möttes vi av Karim som välkomnade oss med blommor och blader.
16.30 var vi så hemma på Hägerstensåsen igen. 11 veckor senare. När vi kom hem möttes vi av denna välkomnande skylt på vår dörr.
Våra underbara grannar hade dessutom köpt en stor Marabou Schweizernöt och ställt denna på bordet tillsammans med två fina foton från en mysigt middag i deras stuga tidigare i somras.Vi satte fart med att packa upp och vi var väldigt effektiva.
Vi delade sen på oss där Lill-Åsa åkte och handlade medan Åsa gick över till Björn, Mia och Pontus för att hjälpa Pontus med att bära över kläder och andra saker han behöver.
Åsa fick en underbar och lång kram av Pontus när han öppnade dörren. Mmmm. Lill-Åsa fick en likadan lite senare när hon kom hem från affären. När vi röjt det mesta gick vi och plingade på hos grannarna. De satt och åt grekisk mat. De hade riktigt gott vin och frågade om vi ville ha. Vad säger man, när man druckit grekiskt vin i tre månader?
Under tiden laddades det kärleksbatterier.
Nu ska det ätas fläskfilé, klyftpotatis och bearnaise. Det blir en sen middag men vi är ju fortfarande på lite grekisk tid.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Välkommna hem,,, ?
kan jag säga det, hm :O) skönt att få sonen möta anar jag, ser fram emot att somvanligt dela er vardag, tack för underbara historier & bildrer dem senaste månaderna.

KRAMAR TILL eR ALLA !

Anonym sa...

Åh, börjar nästa grina när jag får se Poppe i ditt knä...åh så mysigt att ni är tillsammans igen men säkert inte helt fel att få längta efter varandra också!
Otroligt gulligt av grannarna att välkomna er hem sådär!
Kram Anna