Besök hos elektrikern

Pontus ringde igår kväll och berättade att resan gått bra och att det var jätteroligt att vara hemma. Emma hade varit lite avvaktande i typ två sekunder och sen blivit jätteglad att se honom. Björn och Mia hade fixat i hans rum när han var borta och han hade även fått en dator som man kan titta på TV på! Lyckan var fullkomlig.

Vi åt fredagsmiddag på balkongen dit vi nu har flyttat vårt större bord.

Vi hade planer på att gå in till stan efter middagen men vi bestämde oss för att lägga oss i sängen och kolla på datorn.

För ca en vecka sen fick vi grannar snett under oss. Ett ungt par som vi tror är grekiska. Vi har knappt sett skymten av dem sen de kom, men i natt... Möbler har flyttats hela natten, vilket i sig är en presetation när de bor i en studio med en säng och ett par stolar. Detta störde vår skönhetssömn och vi kände oss faktiskt lite småpömsiga när vi gick upp till frukost.

Vi hade bestämt oss för att åka längs norra kusten på Naxos idag. Vårt första stopp var Amiti Bay där tog vår träningspromenad. Vi fick även fungera som livräddare. En kvinna låg i vattenkanten och kämpade för att komma upp. Det visade sig att hon var handikappad och inte fixade att komma på fötter i de höga vågorna. Hon blev väldigt tacksam när vi som gamla rutinerade vårdbiträden baxade upp henne.

Efter en tankningspaus åkte vi till Engares där vi intog en klassisk lunch. När vi beställde vin (det är ju lördag för tusan) ville gubben förvissa sig om att vi visste vad vi skulle få. Han pekade på ett gäng vattenflaskor med urinliknande innehåll, och vi svarade lite tveksamt ”Öh well yes...yes thank you.

Vinet visade sig vara helt drickbart men fetaosten smakade get.

Mittemot tavernan låg en av de otaliga kyrkor som finns på denna ö (och alla andra grekiska öar också för den delen)

På tuffade sen vidare österut och såg då en konstgjord sjö full med röda fiskar. Är det någon Naxos-vän som vet vad dessa (finns en till har vi sett på kartan) är till för?

Vi vände om då vi började känna att det skulle vara nice med en siesta innan middagen. På vägen stannade vi dock för en dryckespaus i skuggan.
Vi var deras bokstavligt sista gäster ever. De skulle stänga för gott och det var vi rätt glada, för jösses så det såg ut.


Toaletten var en upplevelse i sig. Men toalettpapperet var i alla fall lent och mjukt :-)

Vi satt och funderade på om de två som jobbade där var syskon eller gifta med varandra och bestämde oss för att det ena inte behövde utesluta det andra. Men barnen hade tio fingrar och tio tår i alla fall...

Vi satt och pratade med mannen och frågade vad han skulle göra istället när de nu bommar igen. Han skulle jobba som elektriker och såg glad ut för det.

Precis när vi skulle gå plockade mannen ner Afla-skylten vid vägen och även meny-skylten.
Nästan lite nostalgiskt.

Så här kan det också se ut i Grekland. Allt är inte vitt och blått.

Eller så kan det se ut så här.

Efter en stunds uppfriskande siesta ska vi nu blogga och sen besöka Escoba för lite mexikansk mat och dryck. Tequila!